Blogguppgift D

Kampanjjournalistik är kanske en av de typer av journalistik som kan engagera läsarna mest. Faran med den här typen av kampanjjournalistik är att all fakta kanske inte kommer fram till journalisten, eller ska vi säga att journalisten inte söker tillräckligt i vissa fall. Det finns kanske en helt annan sida av saken, där kanske varken journalisten eller läsarna hade velat engagera sig om alla korten låg på bordet. För vem vet egentligen om den oskyldige mördaren, som läsarna vill få frikänd efter att ha läst en artikel, verkligen är oskyldig? Många flyktingfrågor kanske har en annan bakgrund och det kan finnas en trygghet i hemlandet. Det är sådant vi aldrig får veta. Många av de här fallen blir man, i alla fall jag, mycket engagerad av och man blir arg på de ansvariga för att de inte gör något. Man frågar sig hur de kan vara så kalla när de inte låter en flyktingfamilj stanna? Hur kan de låta bli att betala ut sjukbidrag till en ensamstående sjuk mamma? Ja, exemplen är många.

Man kanske ska vända på det. Man kan fråga sig om risken finns att en verklig mördare frias? Kan en annan flyktingfamilj i verkligt behov av hjälp få stå tillbaka för en familj som egentligen har en trygghet i sitt hemland? Helt klart tror jag att media har en stor påverkan där. Det innebär också att journalisterna har ett stort ansvar att verkligen kontrollera alla fakta som går att kolla upp.

Dawit Isaak är verkligen ett fall som berör. Även om jag personligen kan tycka att kampen för honom i media ska fortsätta, så kan jag hålla med om att kampanjjournalistik kanske egentligen inte hör hemma i media. Kent Andreasson på Göteborgs Posten skriver i Tidningen i Skolan
www.tidningeniskolan.se/article.jsp?article=5524 att kampanjjournalistiken går helt emot det klassiska journalistiska arbetssättet att granska oberoende och kristiskt. Just när läsarna uppmanas att aktivt delta i en tidnings ensidiga rapportering anser han är kampanjjournalistik. Andra menar att kampanjjournalistik är när en tidning skriver mycket om ett visst ämne under en tid, till exempel neddragningar i vården. Det menar Andreasson är nyhetsrapportering.

Gränsen för vad som är kampanjjournalistik verkar vara hårfin många gånger. Många fall som tas upp och väcker starka känslor hos läsarna kan bara vara en rapportering. Ett sådant fall har nyligen publicerats i Kvällsposten http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1548033/ms-sjuke-michael-fange-i-sitt-hem
Även om det är en rapportering tror jag att det kan få samma effekt som medveten kampanjjournalistik. Michael, som är fånge i sitt eget hem för att han inte får anpassning av bostad, färdtjänst eller hjälp på andra sätt, berör.
Journalistik är som bäst när den berör. Även den enklaste nyhetsrapportering är bra när den väcker något hos läsarna.

Orättvisan är stor inom kampanjjournalistiken. Vad händer med alla dem som inte uppmärksammas? De är säkerligen många. Kan pressen uppmärksamma hur många fall som helst eller tröttnar läsarna då? Det kanske leder till mindre engagemang om det blir mer vanligt. Det är nog just det att det inte förekommer så ofta som gör att läsarna skriver på listor och engagerar sig på andra sätt.

Jag trodde jag skulle kunna fundera ut ett klart svar på vad jag tycker om kampanjjournalistik, men ju mer jag satt mig in i det här desto svårare är det. Det är inget lätt ämne. Jag fascineras av det. Däremot vet jag inte om det gynnar journalistiken som sådan. Det har i alla fall gjort mig mer uppmärksam att försöka knäcka nöten om kampanjjournalistikens vara eller inte vara.