Det här med pressetik är den svåraste frågan inom journalistyrket. Eftersom det inte finns någon lag som säger att det är förbjudet att publicera namn eller en viss bild så blir gränsdragningen svår. Vad som sedan är relevant för någon att publicera är inte det för en annan. Man tolkar allt olika och det kommer man aldrig ifrån.
När det gäller radioinslaget om den mördade killen var min första tanke att det endast diskuterades om de vad som skulle publiceras runt de misstänkta. Om offret, som ju inte kan tala för sig, stod det att han var homosexuell. Om inte de misstänktas etniska eller religiösa beskrivningar skulle vara med varför skulle det då stå att offret var homosexuell. Det tycker jag är att säga för mycket om offret också i så fall. Då kan man lika gärna beskriva de misstänkta, det skadar knappast dem mer tycker jag.
Däremot är det lika med att publicera de misstänktas namn när man publicerar utdrag ur deras blogg. Då är det lätt för vana datoranvändare att hitta bloggen.
I Engla-mördarens fall är det svårt att säga om mordet hade kunnat förhindras vid en tidigare namnpublicering. Å andra sidan blir det ganska många namn på presumtiva mördare, som inlettt sin bana som sexualförbrytare, som ska publiceras. Det blir en aning för grova spekulationer. Det värsta med namnpubliceringar på brottslingar tycker jag är att det drabbar familj och vänner. Det händer ju att de får flytta och börja om på annan ort på grund av vad deras anhörig har gjort. Man kanske skulle ta upp den frågan i samband med en artikel där man publicerar namnet. Det kan ju få någon som funderar på att skada anhörig att tänka om. Hemskt att man låter ett hat gå ut över anhöriga, men det är väl just så elak som människan kan vara.
Det finns många aspekter på att publicera eller inte. Ju mer jag har satt mig in i det desto fler frågor om när man ska publicera olika personliga saker har det väckt. Debatter om det här behövs hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är pressetiken svår. Men visst finns det lagar som talar om vad som är brottligt att skriva om. Vi har ju en tryckfrihetsförordning som tar upp vissa gränsdragningar och som begränsar friheten att skriva vad som helst. Mikael Persbrandt kunde ju exempelvis dra Expressen inför rätta. han vann målet och fick ett rejält skadestånd.
SvaraRaderaDet kan också finns militära och nationella säkerhetsfrågor som kräver sekretess och som det är förbjudet att skriva om.
Hej Tina!
SvaraRaderaNär jag lyssnade på radioprogrammet blev jag väldigt kluven...är det överhuvudtaget intressant att nämna att den mördade mannen är homosexuell? Jag diskuterade aldrig detta i mitt blogginlägg men det är intressant att du gjort det. Du skriver följande: "Om inte de misstänktas etniska eller religiösa beskrivningar skulle vara med varför skulle det då stå att offret var homosexuell."
Ja, detta är jätteklurigt. jag har fortfarande inte kommit fram till varför jag tror att de resonerar på följande sätt, men jag antar att det är mer acceptabelt att skriva ut information om den mördade än de misstänkta. Men nej, jag tycker inte det är riktigt rätt. Om tidningarna inte går ut med namnet på vem som är mördad så är det ointressant att han är homosexuell.
Hälsningar
Emma Södrén
Jag tycker att det är väldigt svårt att ta ställning till den här frågan. Kan tänka mig att det för media är lättare att publicera uppgifter om den som blivit mördad, då dessa uppgifter kan vara anledningen till att personen blivit mördad. Frågan är om det är något som allmänheten egentligen behöver veta?
SvaraRaderaVad gäller namnpublicering av sexualförbrytare är jag ytterst tveksam till om det kan leda någonstans. Klyschan "en gång tjuv alltid tjuv" stämmer ju faktiskt väldigt sällan. Det brott som personen tidigare blivit dömd för kan ju faktikst ha skett under väldigt speciella omständigheter, till exempel drogmissbruk, dåliga hemförhållanden eller något annat som tagit väldigt hårt på personen. Är det då rätt att döma den personen för resten av livet? Det finns ju faktiskt människor som sonar sina brott och går vidare.
Håller med dig, det är svårt. Precis som du säger - kanske hade mordet på Engla kunnat förhindras, men tidningarna skulle väl inte bestå av annat än misstänkta brottslingar då? Nej, jag är nog skeptisk ändå..
SvaraRadera