Blogguppgift B: pressetik

Det här med pressetik är den svåraste frågan inom journalistyrket. Eftersom det inte finns någon lag som säger att det är förbjudet att publicera namn eller en viss bild så blir gränsdragningen svår. Vad som sedan är relevant för någon att publicera är inte det för en annan. Man tolkar allt olika och det kommer man aldrig ifrån.

När det gäller radioinslaget om den mördade killen var min första tanke att det endast diskuterades om de vad som skulle publiceras runt de misstänkta. Om offret, som ju inte kan tala för sig, stod det att han var homosexuell. Om inte de misstänktas etniska eller religiösa beskrivningar skulle vara med varför skulle det då stå att offret var homosexuell. Det tycker jag är att säga för mycket om offret också i så fall. Då kan man lika gärna beskriva de misstänkta, det skadar knappast dem mer tycker jag.
Däremot är det lika med att publicera de misstänktas namn när man publicerar utdrag ur deras blogg. Då är det lätt för vana datoranvändare att hitta bloggen.

I Engla-mördarens fall är det svårt att säga om mordet hade kunnat förhindras vid en tidigare namnpublicering. Å andra sidan blir det ganska många namn på presumtiva mördare, som inlettt sin bana som sexualförbrytare, som ska publiceras. Det blir en aning för grova spekulationer. Det värsta med namnpubliceringar på brottslingar tycker jag är att det drabbar familj och vänner. Det händer ju att de får flytta och börja om på annan ort på grund av vad deras anhörig har gjort. Man kanske skulle ta upp den frågan i samband med en artikel där man publicerar namnet. Det kan ju få någon som funderar på att skada anhörig att tänka om. Hemskt att man låter ett hat gå ut över anhöriga, men det är väl just så elak som människan kan vara.

Det finns många aspekter på att publicera eller inte. Ju mer jag har satt mig in i det desto fler frågor om när man ska publicera olika personliga saker har det väckt. Debatter om det här behövs hela tiden.